evilannanas

Vart fan är den där efterlängtade värmen och solen? Jag behöver bli brun så jag åtminstone ser lite fräsch ut. Just nu är jag så blek att endast nekrofiler tänder på mig och tro mig det är inte dessa karlar jag letar efter.

Min kamera har för övrigt gått sönder. Det är som kul att leva ibland... NOT!

Jag kanske var lite väl upprörd här tidigare under dagen, men jag försöker se de små ljusglimtarna i det totala jävla mörkret trots att alla andra ljuskällor i rummet släcks en efter en. Vardagsrumslampan ljudade nyss sitt sista leverne och dog. Sweet kan jag väl inte säga, men sweet att jag får lax till middag iaf. Trots att ungsplåten är för kort och liten. Murphys lag=/

Nu är jag sådär förbannad så man skakar, vill gråta och slå sönder något. Befogat? Jo, jag tycker det.

Om man har internetbokat en tvättstugetid som man väntat en evighets evighet på för att få tvätta in alla kläder i garderoben igen och det inte fungerar, jooo... Gott folk, då blir man förbannad. Mitthem borde ha skickat med en jävla tvagbalja åt oss hyresgäster när vi flyttade in, för det är ju inte första gången det här händer. Det är som roligt att det skiter sig nu när hela garderoben ligger i tvättkorgen och man har sin månatliga lingonvecka.
Till råga på allt så fungerar inte en endaste jävla lampjävel här i lägenheten och ni vet hur billiga lysrör är att köpa. Det är som julafton all over again här på Dalgatan i Sundsvall.

Jag är tacksam över att Mitthem har anställt efterblivna jävlar för det är nästan så att man ser en ljusglimt i deras servicehandikapp. Detta handikapp är dock inget man kan bli bättre eller sämre på, det är helt enkelt bottenlöst av mörker.

Behöver jag säga att jag längtar hem?

Konsten att intala sig att något som inte är är eller kanske är det konsten att intala sig att något som är inte är. Hur som helst så är det ett rent konstpåhitt för människan att kunna fly från verkligheten. Eller någon konst kanske det inte direkt är, i så fall en misslyckad sådan. För på något sätt så hinner verkligheten alltid ikapp innan man når sitt mål.

Sen finns det en annan konst också. Den där knasiga att intala sig själv att allt ordnar sig, trots att man vet att man står inför den brantaste kanten av alla. Värre än mount everest... Det måste väl betyda något? Eller är det då man ska ta till den smartaste dealen i livet att se allt som en utmaning?

Hoff, jag måste hitta ett sätt att kunna se allt utifrån. Bara för ett tag så man lyckas få lite perspektiv och lite andra funderingar som inte inkluderar stress, panik och ångest. Känner mig som den där bejbisklyftan i apelsinen som vägrar lossna från resterande kött utan att massekera hela apelsinen. Eller så är jag den där gröna bananen som aldrig blir gul och när jag väl mognat så är jag alldeles brunrutten.

Anyway... Jag har panik. Jag känner mig stressad och över alla dessa känslor så hänger ett fett ångestmoln. Nu inte sagt att det är svart, för det behöver inte vara ett totalt jävla mörker hela tiden. Det är bara svårt att se färger för tillfället, då hela hjärnan är helt paralyserad av alla dessa sjuka stressmongo tankar om att ingenting kanske löser sig som planerat. Att stå inför mount everest branta stup helt sonika är en tanke som skrämmer mig...

Helgen har gått riktigt segt. Måste och kan bara bero på att den har spenderats i ett alkoholfritt tecken. Åtminstone för mig, Jessica har ju druckit en öl om dagen.

Idag är sista hockeymatchen mellan sverige och finland. Dock har jag några timmar tills dess att döda. Vilka jag inte vill spendera framför diskhon, bakom dammsugarn eller framför tv:n. Vad ska jag göra? Morgonpromenaden är redan avklarad och jag har inga pengar att inhandla ingrediensr för bakning. Urkbulle... Det löser sig, men nu måste jag panikspringa till toan. Hejnåhååjn

hoho, jag dööööör av skam.

Idag ska jag och min pluttinuttisöta sambo kolla Eurovisionen och känna skammen krypa sig under huden så att vi måste gömma oss under soffkuddarna. Om skammen inte infinner sig så kan man ju låtsas för att lua Jessica att ge lite närhetskärlek nån gång=)
Det känns bra att vänja in familjelivet nu såhär i slutskedet. Snart är vi ju bara en familj på två, som troligen bor i norge eller på nåt annat fränt ställe.

Btw så är det jävla konstigt nu, men det kanske är såhr det alltid skulle ha varit.
What to do?

Morgonpromenaden med Kurtan var en blöt och jävlig sådan. Men nu slipper man ju duscha det där djuret på ett tag.

Eftersom att det troligen kommer regna hela dagen så är planerna att mosa ner rumpan i soffan och kolla nån film. Om Jessica kanske nån sekund under dagen hade velat ta sig utanför sovrummet så kanske man slipper sällskapa ensam också.

Jag tänkte att jag skulle orka göra en snygg bloggdesign, men lika fort som idén kom försvann intresset. Nu får det se ut som det gör, för jag orkar inte göra något mer idag. Tog ju bara ett tag att börja fatta hur man ska göra med alla kodmallar och vad skillnaden är mellan alla, vilket resulterade i... jo, jag tackar HUVUDVÄRK from hell!

Men håll till godo, en dag kommer den bajsbruna texten vara borta och den gröna skiten vara lika fin som grannens gräsmatta.

En vacker vindstilla dag. Inte ett endaste moln på himlen. Lugnet infinner sig som en efterlängtad spadag på södra berget. MEN håll i hatten för faon, för idag är det fredagen den 13:e och då kan vilken mystiskt vindpust som helst dyka upp. Vad som helst för vem som helst... Eller okej kanske inte för vem som helst, men för oturdrabbade filurer som mig själv.

Rädslan bör jämföras med samma rädsla som man får när man går över gatan och är 110% säker på att man inte såg en bil i sikte de närmsta 200 metrarna.  När man väl står där mitt i asfaltssmeten så kommer det mot alla odds en bilistjävel i 150 knyck och ger kroppen elchocker från helvetet. Man blir så stel att hjärnan slutar funktionera och det slutar med att man försöker springa bort från helvetet lika graciöst som om man hade styltor till ben. Kroppen får så grova stötar att man knappt får fram ett ord efteråt eller ens orkar lyfta armen för att hytta med den berömde näven. För att inte glömma skammen efteråt över hur jävulusiskt ful man må¨ste ha sett ut. Sedan kommer den där isande skallebanken som man får efter varje gång som man faceat dödens iskalla hånande blick...

Alltså fredagen den 13:e ligger helt enkelt inte mig varmt om hjärtat iaf.

Hur kunde jag glömma att berätta årets händelse. Eller iofs kan jag ju låta bilderna tala för sig själv.



Som två små barn på julafton.

Det måste ju bara vara en höjdare, svaret på det fås om cirka en timme=)

En senare timmes uppdatering:
Jo, det var ju gott. På riktigt de godaste plättarna jag käkat på länge. Hädanefter blir det inga plättar utan kanel iaf.

Insåg just att när jag lämnar in nyckeln för denna lägenhet så har jag inte en endaste nyckel att oroa mig över att tappa bort. Då nåt jävla riksmongo tyckte att det var välbehövligt med en fjällrävenjacka och alla mina nycklar så får jag väl nöja mig med att springa omkring med en nyckelknippa innehållandes en flasköppnare och led-lampa.
Sweet... Eller kanske inte, då jag måte såga upp låset till min cykel och panikgripas över att inte ha något att pilla med i nervösa situationer.

Nån som har en rolig nyckel att dela med sig av?

Efter att ha sett hur otroligt vackra läppar man kan ha utan att spruta in massa skit, så tror jag att jag nöjer mig med mina egna. Fy i helvete så äckliga läppar som det springes omkring med och plutas här i världen. Usch, fyyy...

Efter att även ha sett vilka fula jävla tissar man kan operera sig till, så tror jag bestämt där också att jag gott kan nöja mig med mina egna geléklumpar. Önskar bara att man hade kunnat ha mens-tissar månaden om.

Det vore faktiskt alltför taskigt att lägga ut bilder på de där äckliga kreationerna så ni kan ju googla (eller helst inte, ni kommer ångra er) själv.


12 maj för mig betyder:
- Städdag
- Duscha Kurtan
- Göra plättar  
- Packa bort saker/kläder som inte används
- Försöka få kärlek av den där sambon
- Kolla nån riktigt kärleksfull film som man kan böla till

Nu när facebookandet är över så har jag ju massa tid till annat att göra. Kände att det var dags att göra slut med den där tidssugarn. Nä, nu är det tid för att ta tag i nåt av ovanstående. Puss och hej, tack för mig!

1. Du förstör min menscykel. Varför kan inte du vara den som får mens 2 gånger i månaden? Eller den som rättar sig efter mig? Nä, men det är löööööngt. Efter varje hemresas återträff, så fixerar sig min menscykel efter dig och det spelar absolut ingen roll om jag inte ens fått vila en vecka. Men det är löööngt.

2. Du är ju inte ens en uns av homosexuell. Vart hade du tänkt att jag skulle få kärleksförklaringar ifrån? Inte av dig iaf, för den går du ju och sprider åt andra ibland okända män som fan inte ens känner dig. Vad betyder egentligen snart 20 år? För dig: N-A-D-A. För mig: K-Ä-R-L-E-K. Ser du skillnaden?

3. Och vad fan är ormsex? Soppa fram en bok åt mig så jag förstår dig kvinna!



För övrigt är det onsdag idag och det ser förjäääävligt ut här.
Vart är motivationen till städning?
Eller egentligen motivationen överhuvudtaget...

Sweet, idag är det bikinivarmt väder. Tur att man lagt på sig lite hull så man slipper frysa vid minsta lilla vindpust=D

Jo, det vanliga soffhänget byttes ut mot långa promenader. Därav en döende hund...
Att vara seriös höll inte i sig så länge som man hade kunnat hoppas. Men jag skyller det på att det var hjärteskärande att se att Kurtan inte orkade ta sig till den mjuka bädden, som det krävdes ytterligare soffsvett.