evilannanas

För er på andra sidan.

Jag har gode lust att kasta in handduken för den här jävla skolan, SÅ DE SÅ!

Idag hade jag sånt där konstigt flyt som man inte har alltför ofta nu för dagarna. Hur som helst så lyckades jag läsa mig igenom ett kapitel bajstråkig engelska, som jag faktiskt efteråt förstod vad jag hade läst. Allt gick så bra, tills jag beslutade mig att lägga mig ner och läsa. På en tre sekunder så hade jag somnat och vaknade upp och trodde att det bara hade gått en halv stödvila på 10 minuter. MEN ack så fel jag hade:/ Klockan var en timme in i framtiden och grannens matlagning av lök hade letat sig in i lägenheten, och om inte det var nog så var keften lika torr som sahara öknen. Känner att det här med att plugga inte riktigt är min grej.

Efter att ha hinkat vatten som en blodtörstig vampyr, så känner jag mig inte speciellt back on track så att säga. Det är mer back to facebook and snoka järnet, eller varför inte söka fram roliga bloggar som jag kan sitta och gotta ner mig i. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: motivationshelvete och förgylld inspiration, vart faen tog ni vägen?

Jag längtar till när man får vrida tillbaka klockan och få sova en timme längre.
Jag saknar den tiden då man vaknade alldeles utvilad efter en sömn på 13 timmar.
Eller egentligen saknar jag den tiden då man knappt behövde sova 6 timmar för att känna sig tipp topp.
Jag känner mig helt enkelt för trött för att orka vara vaken.
Eller är det egentligen alla måsten som gör att jag plötsligt känner mig "trött"?

Nä, om man skulle ta och diska sig igenom ytterligare ett berg av glas och tallrikar och sen kanske läsa sig igenom ytterligare ett kapitel på 30 sidor oförståelig engelska.

Mest av allt längtar jag hem, hem till en egen lägenhet och ett roligt arbete att kliva upp till vareviga morgon i 40 år framåt.

Hela diskbänken är belarmad med smutsiga tallrikar, intorkade mjölkglas och gafflar och knivar till en förbannelse. Kan ingen godhjärtad liten själ skicka mig en diskmaskin? Eller åtminstone en hand som faktiskt orkar stå och gnugga bort skiten med en svamp som måste vara gjord av stål.
Jag som kände mig så duktig när jag dagligen plockade undan och dammsög bort Kurts ökentussar som rullade längs golvet. Men efter en dags behövlig vila från skiten, ja då står man i skiten.
Förresten så fungerar vår nya trådlösa router, eller iaf för mig. Jessica ser ju mindre glad ut när jag glatt kan studsa iväg till sängen med datorn liggandes i famnen UTAN att behöva tänka på om den 3 decimeters långa sladden faktiskt räcker. Sweet sour sås!

Nä, nu ska jag lägga mig i sängen och stirra in i min nya sänglampa till ögonen börjar svida av lycka.

Nä idag skulle minsann hela routern krascha också. Låter kanske fjantigt, men man blir helt handikappsförlamad om inte internet fungerar. Man kan inte kolla nsd, inte aftonbladet, inte mailen och ingenting. Myrorna börjar krypa och paniken är som ett svart moln till faktum. FIIIIFAEN!
Jag som skulle vara seriös och läsa en massa kapitel från böckerna idag, men kan helt enkelt inte koncentrera mig då ilskan över att allt bara kraschar är olidlig. Jag vill ligga i sängen och böla, slita sönder en kudde och spotta Servanet i ögat. Troligtvis skulle ju ingenting av det hjälpa, men jag skulle känna mig en miniminiliten uns bättre.

Nu måste vi traska flera kilometer för att köpa en ny router, som garanterat inte kommer fungera. Lika bra att börja med den inställningen, då blir man inte lika förbannad när man inser att det inte fungerar. Skavsår kommer jag få, lökringar på min nytvättade tröja och den minsta lilla puls som slår i mitt stenansikte kommer ge mig en sprängande skallebank. Jag är inte grinig, bara lite leds.

Och allt började egentligen med att postisen vägrar dimpa ner reklam i brevlådan.
Jag gör fan slut på heltid!

Vår uppklistrade "reklam, tack!"- lapp på brevlådan verkar inte fungera. Bara för att postis vill jävlas så dimper han inte ner ett endaste brev eller någon form av reklam. Känner mig utstött och ensam. Alla andra får glatt rota igenom sina högar av post/reklam när de kommer hem från skolan, jag kan minsann skrika ekosången i min. FIFAEN!
Det kanske är så illa att jag faktiskt måste börja posta brev till mig själv snart.

Postis, om du läser detta. Snälla, snälla, snälla, jag vill ha reklam, det är inget skämt.

När jag såg dig där bland hyllorna på affären trodde jag inte mina ögon, visste inte att det kunde finnas någon så vacker som du. Kärlek vid första ögonkastet. ÅJJJ så lycklig jag blev. Behövdes ingen speciell presentation för oss båda, du passade mig liksom handen i handsken på direkten. Jag har hittat den perfekte, den någon, den som jag saknat och någon som underlättar mitt liv.

Tack Felix!



Jag blir nästan tårögd...

... här hemma. ÅJJJ vad vi har städat och ÅJJJ så vackert det blivit. Känns faktiskt som att jag kanske står ut ett sista år i denna lägenhet nu =)

Jag saknar faktiskt ingen redig karl att kramas med, med Kurt som smyger upp och mosar sig tätt om natten så klarar jag mig fiiin fint. Knappt att man får plats i sängen.

En redig och anständig karl som kan fylla i med ett "brak", när jag säger "krakeli"...
Eller nån som kan laga min mat, när jag ljuder "huuuuuuuungri".
Fast mest bara för att ha nån stjärtevän att kramas kärleksfullt med, Jessica duger ju inte till allt.

... att bli vuxen!

Känner mig som Kate Winslet när hon ligger på brädan mitt i havet och ser sin finaste Leonardo DiCaprio försvinna ner på havets botten. Motivation och energi vart tog ni vägen?

Skolan har alltså börjat igen, men jag saknar den där konstiga känslan av pepp och glädje att få vara tillbaka till seriositeten. Jag längtar hem. Det var länge sedan jag hade sådan här Kiruna-abstinens, som dessutom infunnit sig två veckor efter att jag kommit tillbaka hit till Sundsvall. Men det löser sig sa råttan som satt fast i ostklämman.

Efter att jag lyckats fetlägga mig rejält denna sommar, så började jag och Jessica veckan med att inhandla ett fint jympakort. Nästa år då jävlar, då kanske baddräkten slipper ge mig en tant stringrumpa eller så kanske jag slipper se fyra skinkor när jag tittar in min bak i spegeln.

Såg en snygg karl häromdagen också, eller åtminstone förjävla snygg karl om sisådär 15 år. Antingen är jag pedofil eller svårt längtande efter en egen liten bajsunge. Eller så tänker jag bara för mycket.

Förresten smakade min fläskfilé likadant som den luktade. BLÄH! Eller så kanske jag bara är riktigt kass på att laga mat, fast jag vill tro att den var gammal istället. MEN jag blev mätt, så jag ska sluta klaga.

Nu ska jag göra ingenting och tänka på ingenting och bara vara just ingenting, förutom en fet fläck på soffan stirrandes på tv:n.
Pössgulligull!