Skrockfull?

En vacker vindstilla dag. Inte ett endaste moln på himlen. Lugnet infinner sig som en efterlängtad spadag på södra berget. MEN håll i hatten för faon, för idag är det fredagen den 13:e och då kan vilken mystiskt vindpust som helst dyka upp. Vad som helst för vem som helst... Eller okej kanske inte för vem som helst, men för oturdrabbade filurer som mig själv.

Rädslan bör jämföras med samma rädsla som man får när man går över gatan och är 110% säker på att man inte såg en bil i sikte de närmsta 200 metrarna.  När man väl står där mitt i asfaltssmeten så kommer det mot alla odds en bilistjävel i 150 knyck och ger kroppen elchocker från helvetet. Man blir så stel att hjärnan slutar funktionera och det slutar med att man försöker springa bort från helvetet lika graciöst som om man hade styltor till ben. Kroppen får så grova stötar att man knappt får fram ett ord efteråt eller ens orkar lyfta armen för att hytta med den berömde näven. För att inte glömma skammen efteråt över hur jävulusiskt ful man må¨ste ha sett ut. Sedan kommer den där isande skallebanken som man får efter varje gång som man faceat dödens iskalla hånande blick...

Alltså fredagen den 13:e ligger helt enkelt inte mig varmt om hjärtat iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0