evilannanas

Hade en tid i mitt liv då jag var riktigt sorgsen över att jag aldrig drömde något. Om jag mot all förmodan faktiskt drömde något så vaknade jag aldrig upp till den där mysiga känslan över att ha befunnit sig på någon helt overklig plats eller att fått vara med om någon helt bisarr situation. Hela mitt liv var just då overkligt och hela situationen var sjukt bisarr.

Mina drömmar idag är obeskrivligt konstiga. Sådär sjuka så man börjar intala sig själv att mitt undermedvetna vill säga mig något eller vill frambringa en känsla av att göra något.


Varför vaknar man alltid vill fel tidpunkt?